Jag sitter i en tågkupé
och tittar ut på er
Ni står på perrongen
tillsammans alla tre
Ni skrattar och ni kramas
era ögon ler
Jag sitter här och känner
hur tåget sakta går
Jag tänker jag ska vinka
men ni hinner inte se
och egentligen, är jag glad för er
Nu rullar tåget ut
och bort
Nu syns jag inte mer
lilla plankton 