Hon var borttappad
likt ett barns leksak
en bortglömd barndomsvän
tussig och narig
sliten och tunn
ett ben kort
ett öga skavt
Hon var som en övergiven valp
mager och skygg
letade hon ett hem
någonstans att sova, om så bara för en natt
Hon var som överbliven
kasserad och slängd
osynlig för oss
höll hon krampaktigt fast, vid sitt liv
drogerna gäckade
tankarna häcklade
trasig på något vis
Hon sa
rädda mig, du som kan
en spillra
tussig och narig, sliten och tunn
men vid liv
Liv
lilla plankton 