Liv

Hon var borttappad
likt ett barns leksak
en bortglömd barndomsvän
tussig och narig
sliten och tunn
ett ben kort
ett öga skavt

Hon var som en övergiven valp
mager och skygg
letade hon ett hem
någonstans att sova, om så bara för en natt

Hon var som överbliven
kasserad och slängd
osynlig för oss
höll hon krampaktigt fast, vid sitt liv
drogerna gäckade
tankarna häcklade
trasig på något vis

Hon sa
rädda mig, du som kan
en spillra
tussig och narig, sliten och tunn
men vid liv

Liv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s