Din kalla jävel

När jag passerade dig i trappen nyss frös mina tår till is. Ditt stela fejs blängde på mig. Dina ögon kastade dart i mig. Jag förblödde nästan på ett skitigt golv och du klev över mig.

Jag tittade efter dig, din rygg var hård som betong, din nacke av stål. Du skred på isen du läckte, alla mina illusioner du spräckte.

Lapis lazuli, du stannade högst upp och sneglade ner på mig, jag slirade omkring när jag försökte resa mig. Var det ett smajl som drog över dina läppar? Porten blåste upp och skatorna flög in och skrek. Eller var det ditt häxskratt jag hörde, som smet.

Under tiden jag försökte få bort skatans klet försvann du in i din lägenhet. Jag kryper väl hem då, tänkte jag. Min stortå hade blivit is och trillat av och jag hade en dart, i mitt heart.

Från din dörr hördes höga skratt, mina tänder bara hackade. Vintern är här, tänkte jag. Jag smög förbi din dörr för att komma till min. Granne med en best, tänkte jag. Ur ditt nyckelhål sprids pest, tänkte jag. Rören skakade, tapeterna frasade, istappar skapades.

Din kalla jävel

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s