Hösten som kommer nu

Du vet sommaren som gick, det var den sista av sitt slag.
Det var innan allt det här, som vi nu framför oss har.
Oavsiktligen men obönhörligen har vi hamnat fel.
Du vet hösten som kommer nu, det är den första av sin sort.
Vi ska möta nya tider. Du ska vara du, och jag ska vara jag.

Jag skulle vilja skylla på tiden som så hastigt gick.
På intrycken jag fick, och på avtrycken jag ville göra.
Eller kanske vill jag skylla på dig, din släkt och på smutsiga strumpor.
Jag skulle vilja säga att jag inte ens hann med, att se.
Men det vore nog att ljuga för jag såg nog, en hel del.

Kanske det finns sådant som vi borde sagt och gjort.
Kanske ägnat oss åt varandra och ställt in yogan.
Utan vilja att dra åt samma håll, lika så gott att vi nu är här.
Vi kom bara på kant, utan några rara försök att hålla hand.
Kanske var det ändå någons fel, ditt, eller kanske rentav mitt.

Sista versen nu, du vet, men tack, inget tårdränkt adjö.
För vi vet nog båda, att vi redan från start var något av en våda.
Vilken tur ändå, att vi aldrig skaffade några barn.
Och att katten kan bo kvar, här hos dig, i vår gamla lya.
Jag trycker din hand, och önskar dig lycka till med hyran.

Du vet sommaren som gick, det var den sista av sitt slag.
Det var innan allt det här, som vi nu framför oss har.
Oavsiktligen men obönhörligen har vi hamnat fel.
Du vet hösten som kommer nu, det är den första av sin sort.
Vi ska möta nya tider. Du ska vara du, och jag ska vara jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s