Ledsenhet kom

Ledsenhet kom på besök, igen, det är en ny sort.
Den är inte så stor men den är listig. Smyger sig tätt intill utan att göra väsen. Den är ingenting, först. Men intar mig ändå.
Ledsenheten är självständigare än jag, den behöver ingen. Den kan livnära sig själv och gör som den vill.
Jag sitter fast i min stol men ledsenheten kan röra sig fritt. Ledsenheten är tyst, berättar inte vem den är och vad den vill.
Ledsenheten tittar in i mig, den vet något som jag inte förstår. Jag är förvånad, när den går. Vad som än hände här, är det svårt att rå på. Jag ska värja mig nästa gång, tänker jag. Men jag vet att det inte går.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s