För i morgon är det omöjligt

Mina läppar mot din axel, knappt märkbart för jag vill inte väcka dig.
Du sover med munnen på glänt, du andas tyst.
Du sover med ro, på samma vis som du tar dig an livet.
Dina ögon är fantastiskt blå. Vakna, så jag får se dem igen.

Dina ögonlock förblir slutna. Jag ser linjer som skvallrar om din ålder, du är fin.
Här kan jag nog ligga och se på dig, så länge att min arm domnar.
Du rör dig lite i sömnen och säger något som inte går att urskilja. Jag blundar snabbt så du inte ska vakna och se att jag ser dig.

Jag väljer att älska dig nu. Bara nu för i morgon är det omöjligt.
Och du lär ta det med ro.
Men jag, jag brinner nog upp.
Men det får du aldrig veta.

Livet kommer att gå vidare.
Du gör ditt, jag gör mitt. Januari kommer att påminna om dig för alltid.

Jag kommer nog inte brinna upp ändå, och du kanske inte tar det med sådan ro när allt kommer omkring.

Jag väljer att älska dig nu, kosta vad det kosta vill.
För i morgon är det omöjligt.
Att få minnas dig gör det värt.
Men det får du aldrig veta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s