En barmhärtig timma

En ensam trast i sorgeskrud
vakar över fälten
ett litet barn
med mycket kvar
novembermörkret gömmer
Så mången önskan
fylld av hopp
Gryningsljus vill frälsa
men solen
den gick aldrig upp
Tystnat har hans ljusa skratt
kvar finns endast klanglös dimma
och längtan efter lindring,
en barmhärtig timma

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s